I spegelsalen i Köthen
ljuder Brandenburgkonserterna
alltid, all tid – och långt inne
i speglarnas böljande minne
skymtar J. S. och ensemblen

Just där virvlar Universums mitt,
och J. S:s flödande partitur
är Världsalltets deoxiribonuklein;
den klättrande, klängande, fjärilfladdrande,
tornseglarvisslande sonoriteten strängt yster,
lagförd i frihet, törstande vederkvickt,
yinnad och yangad,
svept i detta klingande ljus,
vari Kristus och Buddha böjer sig för faktum,
glänsande och glimmande speglingar i speglingar;
tonerna vimlande processioner,
döden avslöjad
i sin vämjeliga lögn
när Brandenburgarnas skurgummor
sveper såpa över all ondska
och återställer Himmel och Jord