Trots att storebror är störst och därmed borde ta mest ansvar så har han aldrig riktigt gjort det. Aldrig på ett fint sätt.
Under frukosten tar han samvetslöst den sista prickig korven utan att fråga och lägger den på sin macka.
"Vad gör du?" frågar lillebror.
"Håll käften" svarar storebror.
"Du är dum i huvet" säger lillebror.
Då slår storebror ett hårt slag på lillebrors axel. Bråket är ett faktum. Mellanbrodern vill egentligen inte ha något med bråket att göra. Men han vet att lillebror alltid har haft prickig korv på sina mackor. Lillebror gillar inget annat pålägg. Storebror gillar både ost, prickig korv och kaviar.
"Låt honom få prickig korven" säger mellanbrodern till storebror.
"Nä, jag vill ha prickig korv idag" säger storebror samtidigt som han tar två skivor ost och lägger ovanpå prickig korven på sin macka.
"Jag vill ha ost också" säger storebror.
Mellanbrodern tar då kaviartuben i sin hand och säger:
"Då tar jag den här"
"Jaså" säger storebror.
"Bra, du måste hjälpa mig. Han är KRIMINELL" säger lillebror till mellanbrodern.
Storebror slår ett till hårt slag på lillebrors axel. Nu gör det mycket ont. Storebror skakar av vrede.
"Akta er så att jag inte välter hela bordet" säger storebror.
För en kort sekund går storebrors tankar till mamma Lena, som fortfarande ligger och sover. Han funderar på att springa och väcka henne. Han hade kanske behövt henne nu. Men hon har jobbat natt och är mycket trött.
Mellanbrodern tar kefiren och skruvar på plastkorken. Han går och ställer den i kylen. Både lillebror och storebror ser frågande på honom.
"Vad gör du? Ska vi inte ha frukost?" frågar lillebror.
"Jo, vi ska ha frukost" säger storebror och tar en demonstrativt stor tugga av sin macka med både prickig korv och ost. Men djupt där inne vill han bara springa och väcka mamma så att hon kan höra lillebror och mellanbrodern skvallra att det var han som började och då skulle hon ha sagt dem betryggande orden:
"Det spelar ingen roll"