När jag skriver detta
undrar jag
om det verkligen är mig
du ser

känner i hettan
mellan solbrända hudceller
och cocosolja
rinnandes längs med
ny-spända muskler

för du äter alldeles för stora
pizzor
strävar efter motsatser
för alltid ett mysterium
för mig

En jävla mordgåta
utan mördare
precis lagom för att hålla hoppet uppe
men alltid lika oskyldig

det känns som att mordet är mitt
om och om och om igen

jag är beroende

av mordlöseriet
av skulden
av skammen
av kontrollen
kontrollen i att alltid vara
den som mördar

Att mörda dig
är ett förtärande nöje
ett inre delirium
skapat bara för mig

skapat för att hålla mig
fången

jag går med kedjor
som ett slottsspöke

en James Fraser
föralltid rebell
och föralltid fången

(är det något sexigt med det?)

ett lidandets paradox
ljusbärare i underjorden
fågel orörlig i bur
en blomma inkapslad
i kruka

som en form av stöld
ett brott
ett mord

ett mord
på liv

Sug på den GW
skriv en bok för fan
kalla den

"Mord utan lik"

för gud är oändlig
och så är hans brott


att bära människans synder
är svårt
och tungt

om jag fick välja
skulle jag vilja korsfästas
över dina armar
tills allt blod runnit ur dig

för i alla fall då
om inte innan
skulle jag kanske

se mig