Jag vill bara ta mitt liv
till underjorden
aldrig födas
aldrig dö

men sen så tänker jag
aldrig älska
aldrig skratta

för att sedan tänka
aldrig lida
aldrig smärta

för att sedan tänka
aldrig första snö
aldrig fräknar av sol

för att sedan tänka
aldrig tsunamis
aldrig tung-grå slask

för att sedan tänka
aldrig kanin
aldrig skogs-sång

för att sedan tänka
jag är inte värd det
livet är inte för mig

för att sedan tänka
men allt som jag gillar
var ska det ta vägen?

för att sedan krama
mig själv, mitt själv
för jag inser
att jag inte lever
i dig
för jag lever
i mig

för jag är liv
den sökande meningen
universums själva essens
för utan mig, finns inte liv
och med mig, finns det

så varför skulle jag nöjas
med att leva i dig

varför skulle jag nöjas
med intet?