jag vet inte när
din raska gång och skratt
byttes mot en ledstång

så sprucken och karvad
och osäkert fallande i tid
min ranglande väntan
min förtvivlade förväntan
skymtar dig
än

åh gud dina tankar mer avskalade nu än en nyfödd
och dina minnen som fåglar
med skyhöga vingar
som fladdrar still
du kommer inte hem sen
aldrig

nej du greppar inte mer köttet runt kärnor
och mina stjärnor
du är bara en rymd nu, en vind
men din tomma blick vill och vill
en gång till
ja den vill
ännu längre och ännu mera
intill

hör den klingar
i stångens hålrum
du är ändå vild i varje uns och i varje tum
spränger

mitt liv i värme
av dig
än