lillebror, med kinder dränkta i sol
lekandes med tallar, målandes en fågelholk
för att fåglarna skulle ha nånstans att bo,
sa du tittandes på mig
med stora ögon, som att du delade något mycket viktigt
sen frågade du
men hur hittar fåglarna hit tupia?

konstruktionen, atomerna och exprimentet
intresserade dig
du sa att när du blev stor
skulle du gå samma skola
också gå ABB
som jag

jag sa att det nog skulle bli nåt stort
av dig
att du var speciell
att du var du
att du prydde min svarta matta väldigt fint
med ditt skrattande fnitter
gjorde vacker musik på min dörr
när jag pluggade

du kom till mig och var ledsen
en gång
du sa att dom var dumma
jag kramade dig
jag kunde inte göra mer
nån slog mig kort efter
och sen var det glömt

men lillebror, jag har aldrig
glömt
aldrig velat göra annat
än krama, skydda dig
med mitt kött
som sköld
min själ
som strateg
och mina ögon
som svärd

en battle
skärandes
de dumma
de sjuka
de skadade

de som skadade
dig

delar av mig är inte
som när du var liten
delar av mig
har amputerats

jag kan verka främmande
inte som din tupia

men det är lite som en pokémon
jag har fått mer XP
och levlat upp

fortfarande jag
ny bara

en dag kommer du förstå
förlåta mig
för att jag lämnade dig
i min XP-quest

så att kanske en dag
få äran
att vara ett pokéstop

i din quest
på XP