Det pratas vitt och brett om ditt och datt men det tycker jag är ganska ointressant.
Då försvinner jag i periferin tills någon lyckas öppna mitt hjärtas skrin.
Jag vet inte om jag leker gömma nyckel eller om den ligger där under mattan.
Livet är mycket ditt och datt och trycker du på rätt knapp så hittar jag dit, annars skiter jag i't.
Det kan vara ganska obekvämt kan jag säga, att inte få någonting sagt. Har inte heller någon klar bild över vad jag letar för skatt.
Ibland önskar jag att jag var som alla andra, men det tror jag de flesta gör, vi känner nog oss alla någon gång utanför. Vi tar ledning, hänger på eller står i en vrå. Vad hände? undrar vi, när livet springer förbi. Solen går upp och sedan går den ned och så regnar det ännu mer.
Meningen ligger i mossen och lurar, liksom viljan i skogen växer. På gåtan vi klurar och svaret vi letar. Vad energi det går åt när vi stretar. När tröttheten kommer och ljuset har gått händer det att vi kan vara nöjda en stund och få oss en blund innan en ny dag oss möter. Meningen är som bortblåst tills allt sig stillar och tankarna snurrar och nöter. Då kan det vara skönt att falla in i ditt och datt och få sig ett skratt. Ge blanka fan i meningen och svaren vi aldrig haft.