Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

I upphakade skivor



I

Jag drömde om en framtid
så huld, så guldgrensgrann,
så sjöng den skönas sky i skör framtoning.

Jag når flyktfågelns boning,
strax ovanför det lilla
som glänste att förvilla.
Och framtiden är nu,
nu sjunger inte du
men vallen om två hårda spårs försoning.

II

Vid vita vidders väntan
sjunger jag min sång,
inunder glömskegläntan
om hur det var en gång,
och trädet klänger kring min vals,
det stockar sig kring krig och hals
och inget i min längtan
trumfar denna trängtan.
Till dåtidsflykt
från nutidsnyck.

Så reser sig utför den sista grenen
en vitnad vidd, en ändlös egenäng.
Den pockar dock, det spritter till i benen
som stillnat in i strömmars strama sträng.
Och jag? Jag har väl glömt att jag förr drömde.
Det var en löjlig dröm, det vet jag väl,
att varje människa ej ängsligt dömde
sin människa, blott för en sjuknad själ.




















Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 101 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-04-02 00:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP