Tre grupperingar av gula blommor är placerade på mitt köksbord. Man skulle utifrån den meningen kunna tro att de är planerade inköp med en gemensam tanke. Det är det inte. Det är gåvor från senaste bokklubbsträffen. En grupp med påskliljor och penséer på en udda tallrik som det var tänkt att måla på, men som aldrig blev av. En mindre grupp påskliljor som fick en kattmatsskål tjänande som fat. Och en bukett gyllengula tulpaner i en vas vars ursprung jag glömt, det kan ha varit en bröllopspresent, men jag tror inte det, det skulle jag väl ha kommit ihåg.

Men det är mycket jag inte kommer ihåg. Eller så har minnet omformats under åren. Det är märkligt hur minnet fungerar. Jag trodde länge det var uppbyggt som ett kartotek, små bilder och anekdoter att bläddra bland och ta upp, minnas, kanske berätta för någon som vill lyssna, och sedan stoppa tillbaka nogsamt till nästa gång man ville ta upp det. Nu har jag blivit varse om att minnet inte alls fungerar så. Minnet byggs på och omformas varje gång man plockar fram det. Och är man listig kan man till och med skapa falska minnen. Hjärnan är en förunderlig manick som, samtidigt som den är väldigt smart och effektiv, är väldigt dum, eller lättlurad kanske är ett bättre ordval. Men, säger nu vän av ordning; om nu hjärnan är så lättlurad, hur kommer det sig då att det är så svårt att lura den till nyttiga matvanor, träning och städning. Eller är det inte så svårt?

Tyvärr är jag nog fel person att fråga, jag håller i sådana vanor ett kort tag för att sedan återfalla i godisätande, slappande i soffan och små högar av saker och papper lämnade lite varstans i huset. Men ibland får man ju till en ny vana utan att riktigt förstå efteråt hur det kom sig. Jag tänker att det då handlar om att man på riktigt har hittat sitt varför för den förändringen, och då är det lättare. Kanske inte lätt alla dagar, men viljan är tillräcklig för att man ska uppbåda styrkan att hålla i ändå.

De tre grupperna av gula blommor på köksbordet ger mig en anledning att göra resten av omgivningen trevlig, så det får bli mitt varför idag. ’Hörr ut vénga, Ebba’ som min mormor brukade säga. Dags för städning, vare sig viljan är stark eller inte.