dignande musikhuvud      
stora handvarma bullerdikter 
främmande ords aska
Vem speglar inte sitt minne           
                                             en sorts skön-hets
Ansiktet blir kanske kvar i spegeln 
om jag inte brusar upp
         och slår sönder bilden
Salvatore Nocitas film om Antonio Ligabue
fick till min häpnad en bekant att tänka på mig 
huvud som åskar              ett långt musikregn


And your insecurity number         sir?
sönderslagna sommardagar reser sig i elden        
du födelsedagsbarn som en gång överlevde 
            min svåra förlossning 
jag bligade ut  
från ditt ensamt sjungande bröst   
i Sverige                       återfödd 
         en text 
en urspråkligt köttig skrift
inte som Proust in i minsta detalj men som
Watts Towers i förhållande till poesi
hördes ni sjunga 
du och din tillbakadragna mor
ni sjöng med bortopererade stämmor
Sårad och gråtande invände jag högljutt   
dina bortvända axlar skakade återhållet av skratt


Ord åskande i grannskapet
en musik som påminner om det som inte syns
ett rekommenderat brev från en begravningsbyrå  
med en främmande fars personnummer 
            att bevara eller kasta   
une vie minuscule                 la vie inconnu de mon père
kanske en sårad musikerhand 
         kanske en bortkastad röst


Böcker de enda festivaler jag besökte i somras  
böcker                             mina utsvävningar
Att skänka lust eller inte         
var en ödesdiger fråga                                           
utländskt regn         en musik som återkallar livet
främmande ords åskande glömska
som återskallar