agape
att våga vänta på våren
har aldrig varit min grej
däremot hink och spade
vattenpussar
geggamoja och lertjocksoppa
som jag lagade med barnet när han var tre
blå galonbyxor
och äppelmössa med en mask som tittade ut
så drog allt förbi
och det finns inga ord för den kärleken
nu tar jag honom försiktigt på ryggen
bred efter hundratals träningstimmar
kanske en, nästan inte kännbar, puss på skuldran
medan han gör sig en cappuccino
han säger alltid:
- Sluta!
sådan är han för mig nu
och kanske
finns det inga ord för den kärleken