Kliv kring i ringen, domarna
sitter bakom skranken,
liksom de gamla romarna
uti olivkvistranken.
Se, en tumme pekar upp,
den andres mera nera,
vi granskas under upplyst lupp
som hotar att kremera.

Håll hårt i tingen, klingorna
nöts och stöter samman,
en fälls till tidplansspringorna,
till segraren går gamman.
Om blott ett steg syns sättas fegt
är vi ett lovligt byte,
så göm din ton och din person,
din sköldmö och ditt lyte.
Till segraren; kristallen,
för bägge; tuggmetallen.

Här härjar svingen, styckena
av fallna matar tiger,
som även han hör nyckerna
ur kejsarröst som stiger
i pater nosters psalm.
Där läktarluppar lågade
en docka utav halm.
En pjäs, som aldrig vågade
ett steg utanför ringen.