Äntligen har vi kommit fram till vår generation

Jag trodde aldrig det skulle ske, vi har alltid levt i skuggan av 40-talistgenerationen: våra föräldrar, världsförbättrarna och klassresenärerna med en kuliss av efterkrigstid och 1800 och 1900-talens kulturhistoria




Vår generation


Vår generation




Rave i utblåsta hamnmagasin och amfetamin i Göteborg

Vår generation

Ändlösa Rom och cola i baren och kvällen kommer aldrig att ta slut




Vår generation med regniga gator med grus
på väg hem



Vår generation
Öyvind Fahlström och kaffe på fat
är inte vår generation




Vår generation
den förlorade


Gick ut i massarbetslöshet efter gymnasiet
Jag kände ingen -i vår generation -som ens hade en provanställning



Jag sökte jobb då i början av 90-talet. Som brevbärare. På intervjun frågade den slimmade effektiva blonda rekryteraren vad jag hade för svagheter och styrkor och jag svarade att jag var stresskänslig men hade humor. (Jag fick inte jobbet.)



Men vi städade kontor på helgerna
och drack kaffe och varm choklad i små plastmuggar i det tomma fikarummet på bottenvåningen
Det var gratis



En ny regim infördes på socialkontoret. Jag upplevde det från "klientperspektivet". Public management. Socialarbetarna var nu mer välklädda, kontoren uppstyrda och hanteringen mer hårdhänt. Innan dess hade min handläggare visat empati och anförtrott mig att hon kände till att det var mycket läkemedelsmissbruk i mitt kvarter.


Jag försökte sluta att dricka och gick i stället och simmade på Valhallabadet
Låg uppe på solaltanen på högsta våningen i den vackra funkisbyggnaden och drack morotsjuice. Både simmandet och morotsjuicen var enorma livsstilsförbättringar. Simmade i bassängen och drömde om att ta körkort vilket jag trodde aldrig skulle ske då jag inte hade några pengar.



Ölen flödar på Solrosens uteservering tills kassan är slut
När Solrosen stänger får vi höra att en konstskola har fest vid Röda sten.
Till sist kom vi in fast vi inte var inbjudna, fattigt outbildat patrask. Jag ville också gå på konstskola men lyckades inte samla ihop mig tillräckligt för att göra en ordentlig ansökan. Mina ansökningar bestod av små utklippta bitar av tecknade figurer, smala kvinnor i designkläder som jag hade haft upptejpade på min bokhylla som var tillverkad av en bananlåda. (Jag kom inte in.)



Psyket faller sönder på Fabriksgatan och jag är allergisk nu mot över 30 stycken olika saker. Huset ligger inklämt mellan Fabriksgatan som är själv trafikerad och en 5-filig motorväg. Jag får hjälp att via en fond ansöka om en ny säng då de möbler jag har är inköpta på Stadsmissionen och innehåller både rök, kvalster och djurallergen.




En ny klubb utan namn i Gamlestan med mc-folk

Whiskeyklubben

Spanska klubben

Amerikaklubben




Teknomusiken blev

Drum n bass

Jungle

Chill out

blev House



Glada måndagar och rosor av sten
ekade