Jag längtar efter dig morfar när en man i gammeldags smårutig kavaj fladdrar förbi mig på övergångstället. Kanske lite bohemisk, kanske schackspelare, kanske med politiska värderingar som inte är slätstrukna.


En slags känslig maskulinitet från de storslagna ideologiska projektens sekel.


Fredsduvans vingslag av hopp när vi famlade och förlorade. Din dröm om den rättvisa kommunismen.
Du pratade om den.
Jag saknar dig.