Som en vårvind på höstkanten,
före din tid, ändå här och nu.
Liksom mängden av nyanser i dina ögon
vilka solen speglar fram genom fönsterglasen.

Som ett kalejdoskop i mina händer,
vrider och vänder på verkligheten.
Allting är färgstarkt, allting är vackrare.
Nya mönster, nya möjligheter, en framtid.

En spindel som spinner nät av glastrådar,
ett osynligt nät i vilket jag fastnat.
Världen uppträder ur vidvinkel här,
verkligheten har fått ett skimrande filter.

Du är olik allt och alla andra,
stannar inte vid ytan,
hungrar efter någonting äkta
- och jag låter mig uppslukas.