Tiden tappar sina slag

du sträcker din hand

mot mörkret

eller mot ljuset.

Var är du nu

vart vill du komma

jag väntar dig åter

du vet att jag förlåter

dina stunder av tvivel.

Jag vill inte ropa

när natten döljer ditt ansikte

jag vill inte se morgonljuset

tömma din blick.

Jag vill att du ska höja

din hand mot min panna

och smeka bort min rädsla

så att vi kan mötas snart igen.