Redan medlem?
Logga in
en text direkt ur märkligheten..
för sakens skull
Att sälla sig till skatorna med vippande stjärtar och aldrig sedan längta tillbaka. Är det ens möjligt. I ögonvrån ser jag hur marken skälver. Såsom min kropp en gång förmådde sig till. Kanske är det de tusendetals skatorna som fått marken i gungning. Är det ens möjligt. Som den vanliga kvinna jag är, sorterar jag strumpor och skurar golvet varje fredag. Steker blodpudding och torkar snorande näsor rena. Men allteftersom åren går läggs högar på platser jag glömmer att titta till. Jag slänger omotiverat många halvbruna bananer då de nya pockar på sin plats. Gulnande blad får hänga kvar i den annars vackra blomställningen. Det rister till under huden och jag förstår att jag inte kan lämna än.
Prosa
av
kerstin skriver
Läst 159 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2022-04-10 14:13
|
Nästa text
Föregående kerstin skriver |