[en Dylanstapel]
Vinden
Erbjuden all musik
på alla stora etiketter
går jag ut och lyssnar till vinden
När jag storknar
av min självförhävelse
stiger jag gråtande in i min tomhet
När alla mina vänner samlas
omkring mig
letar jag upp en fiende
När kroppen reser norr- eller söderut
rör sig sinnet söder- eller norrut
Med allting för ögonen
ser jag mig själv
Betraktande mig själv ser jag alltet
Min hjärna är en plats i universum
Universum är min tankfullhet
Livet är en genomskinlig spegel
Tid är svindel
Ingenstans är oändligt
Precis här har hög hastighet
Varje ansikte frambär ett namn
Bokstäverna stockar sig vid munnen
Kroppen mumlar i slutskedet
Vinden drar min anda
I mina misstags storm
revar jag seglen
och driver envist
Alla mina flickvänner stiger
ur dagböckerna
och förmultnar som gamla svampar
Trist är det
att se celebriteterna fångna
av det de kan få
Min samarbetsvilja värmer sig
vid trotset
Mitt egensinne trivs
i det alldagliga
Allting är det enda som återstår
Jag klappar mig på magen och räknar åren