Jag undrar över ditt och datt,
om var när hur och vem.
Ibland fattar jag ej ett skvatt
och sällar mig till dem
som nästan har gett upp för att
att man kommit i kläm.

En ohållbar situation,
ett olösligt problem.
Min vankelmodiga person
hamnar i ett system
av irrgångsfenomen.
Det finns ingen pardon.

Jag ställs inför en labyrint
av övermäktigt slag.
Där irrar jag fumlande blint,
misstron får övertag.
När så allting slagit slint
ändas min ödesdag.