Klockan på väggen går taktfast. Ett steg i taget. Lågorna står höga i kaminen och gnistorna sprakar.

Det som är, är bara. Det bara är.

Veden urholkas och faller samman.
Askan glöder och väcks till liv i kontakt med torrt, sprucket trä.

Klockan på väggen marscherar stadigt utan mål. Blicken somnar i elden.

Det som är, är bara. Det bara är.