Att kalla kroppen ”den”
är en instängd förtvivlan;
bevismaterial
ur en brutal föreställningsvärld;
ett mänskligt utanförskaps
autoimmuna förnekelse
ur ett medvetslöst ställningstagande,
ett närigt tagande i bruk
av en plats för sömnbehov,
hunger, törst, kättja,
kärlek och hat

Språkbruket är ett våldförande
i ensamhetens slutgiltighet,
sakförhållanden emellan

Missbruk och självmord
är semantiska konsekvenser
av ett inlärt betraktelsesätt;
förtingligandet som ryms
i identiteten ”den”
och river i kalhyggen och
distributionscentraler,
djurfabriker och skolsystem

Att kalla kroppen ”den”
är en instängd förtvivlan,
hur tyst den än är;
hur långt bortom tysta skrik
den än krälar

Den moderna människan
är självförsörjande
på avsteg