HaqWijn gick ensam hem igår kväll 
han hade inget behov av å'vända
sej om mot den han längta
efter
           ”är det nåt jag ogillar"
hade han sagt vid middagsbordet ”så
är det pedantiska kärlekssånger”

                                                 han hörde
Marias mjuka menande röst från dörren
: "ta hand om dej" & hörde
en inre tanke svara
                                      jag ska'nte 
ta hand om den eller krama
den från dej Maria

                                      Boberg blöder
allt oftare näsblod han förstår inte
varför han måste tukta Maria 
är det nåt han inte vill
så är det å'bara va hennes
fångvaktare