Haqvin red sakta hem från
Bobergska gården igår utan att vända
sig om mot den han längtade
efter
           är det nåt jag ogillar
hade han sagt vid middagsbordet så
är det pedantiska kärlekssånger 


                                                 han hörde
Marias mjuka menande röst från dörren
: ta hand om dej   /   i hans 
inre svarade en tanke 
                                      ska inte 
ta hand om den eller krama
den från dej Maria


                                      Boberg blöder
allt oftare näsblod han förstår inte
varför han måste tukta Maria 
är det något han inte vill
så är det att bara vara
hennes fångvaktare