Lättheten föresvävar mig,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad

genom bokstävernas kroki i smekande kalligrafi,
anemiskt amnesisk,
rösternas kopieringseffekter klagomurade
bortom sina åldrar

Det tunga sinnet trolltrampar
genom kärrs och myrars sörplande
gurgel,
när krig och ledvärk kopplar tung black

men lättheten föresvävar mig ännu,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad

och oron är småproblemens förstoringsglas
upp i åldrarnas välmående irritationsmoment
i centralvärmens och varmvattnets
tillvanda folkhemskheter

Kroppen ligger där jag lagt den,
om jag inte, mot oddsens övervåld,
reser den i ett dråpslag ”mot ett hav av kval”

och lättheten föresvävar mig trots allt,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad

Långt bort i skogen glittrar gran- och tallbarr
motljust obekymrade – som vi antar -
om Homo sapiens blånande morgonångest
ur arla dagars dissonanta stråkdrag
som kamouflerar dagligt och evigt
i kroppshyddors kranskärlade resonanser

medan lättheten ändå föresvävar mig,
slöjflugen, besvävad,
avliturgerad