Den stilla skogen skådar ut över sjön, som den alltid gjort.
Här flockas svanarna söderifrån.
I öppet vatten ser jag kärleken.

Nu dör ännu en längtare omgjordad av ett besvärligt liv.
Full av möda, svett och starka drycker.
Såg han det jag såg? Kärleken.

Eller sinade hoppet i elakheten
som ockuperade alla porer på hans kropp?
Han fick se. Bergen, sjöarna, fiskarna.

Och havet. Han fick se havet.
Men han kom och han gick.
Så fick han inget.

Det är så med sprit. Elakhet och inget.
Men jag ser skogen skåda ut över sjön.
Och kärleken.

Trots att jag känt spritens stank,
så är mitt liv ett stillsamt och aldrig sinande hopp.
Och kärlek.