Flod under huden.
Det pågår
ett samtal
mellan hjärnan
och hjärtat.

Ibland inte bästa vänner.
Ibland hugger det.
Pulserar i tinningen.

Trång hud försöker spränga sig ut.

Beröring. Andetag.

Hissen stannar och jag håller andan.
Utsikten ibland
täckt av moln.

Ibland så mörkt att jag knappt
existerar.

Men när
jag
blundar
kommer dom där
stjärnorna till mig,

en flod under huden som stannat och vilar,
som en dag
utan vind.

Som ett
blänk
mot skimrande
kind,

varm
och slät

och det stramar inte åt
utan släpper ut

energin

så rör sig sakta floden
fram igen.

Floden under
huden,
en varm
dag.

Hjärna hjärta
i varandras
puls.

Inga tankar, inga hårda slag.
Flod som rör sej bort mot mynning,

bort mot solnedgång och kväll.
Hur den lägger ned

ett skynke om.
Flod under huden.

Ut mot öppet vatten, rymd och stjärnor.
Natt.
Halvmånar
och en flod
under huden.