jag strävar mot ljuset

lyktan någon bär i sin hand

fyren som blinkar långt ut över det djupa, svarta


jag strävar mot förlåtelsen

kramar träden längs min vandring 

skogen erbjuder absolution, min egen kyrka


lugnet som omger mig det måste vara något högre

något större än en liten människa på jorden

jag ser på bäcken och finner svaret

det porlande livet kallar  

jag kliver i och  låter mig

omslutas