I efterhand av de våldsamma korankravaller som inträffade under påskhelgen så har det framkommit röster som uppmanar att man bör klassificera koranbränning som ett hatbrott.

Men om man genomförde en sådan bestämmelse så skulle det ge islam en särställning i svensk lag. Sverige har tidigare haft en lag om trosfrid, som ersatte den tidigare lagen om hädelsebrott. En lag som innebar att det var straffbart att genom ord och handling kränka något som ansågs heligt. Trofridslagen avskaffades år 1970 då ett särskilt skydd av religionsfrihet inte ansågs vara tillräckligt för att göra inskränkningar i yttrande- och tryckfriheten.
Motivationen till detta beslut var att det måste vara okej att kunna säga och göra saker som kan innebära kritik mot ideologier och budskap.

Det kan tyckas underligt att vandalism och trakasserier mot religiösa grupper räknas som hatbrott men inte avsiktlig förstörelse av heliga skrifter som Bibeln, Koranen eller Tanakh. Varför gör man en sådan bedömning? För att det är en massiv skillnad mellan att angripa människor och deras egendom och att ge sig på idéer i form av böcker och symboler.

Om man skulle återinföra hädelselagar i Sverige så är risken stor att lagen kan användas i syfte att tysta religionskritiker. I länder där hädelselagar råder kan människor dömas till dryga böter eller sättas i fängelse för de minsta förteelser. Genom historien så har religionskritik varit ett viktigt verktyg i att värna om människors rättigheter. Den rättighet som yttrandefrihet medför, att kritisera, att uttrycka sina tankar, åsikter och känslor måste värnas.