Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kartago

ur den här vinkeln viker sig tankarna
utan synbar orsak, en skylt med 1800-talspoem
flimrar förbi på tv-skärmen, scrolla nedåt
intill idiotins brant, ett gapflabb i flödet,
avsaknad av mänsklighet, ett underfundigt
tillika skämtsamt socialt medium, en parasit
slingrar sig in genom ögonen likt en serpent,
knyter turniqueten hårdare runt det pulserande centrat,
i mångt och mycket lik xenofoben, ansiktshuggaren
runt astronautens hals, artificiell syretillförsel
medan mol allena tankspritt vandrar
längs med gator och torg, oberörd,
fångad i en dagdröm, doften av 100 år
gammalt papper som varsamt bläddras
fångar min uppmärksamhet, att få läsa
en tanke tänkt, en tanke genomförd,
det mesta handlar om vilja, om föreställning,
aromen av rullad tobak som rökes
inne i den smutsiga buren
där förloraren är fångad
i sitt eget moment 22, mardrömmen
som på egen hand får liv
och tar över personligheten,
gradvis vrider sig världen
runt sin egen axel ty allt är förryckt
och ur led, det får mig att bli sorgsen
även om dagarna tycks längre
ett gulaktigt ljus som minnar om galla
fångar mina ögon
och lägger dem i en burk med sprit,
sorteras varsamt upp på naturhistoriska
museets oändliga rader av hyllor
som ger en överblick
av all världens missbildningar
och efter blixten, en ögonblicksbild fångad,
det rörliga nu till bredden fyllt
av stagnation, själen fastnar på pränt
och jag kan aldrig få mitt liv tillbaka
då jag väl har stigit ombord på skeppet
som skall ta mig till Siciliens kust,
det var här jag, den kartagiska sjömannen,
dog med krigsutrustningen på,
träffad av bronsrammaren, min sanning
följer med mig till botten av ett hav
och flödet fortsätter, det spränger
människans törst på kunskap
likväl som de av oss mottagliga
slutligen imploderar




Fri vers (Fri form) av W.F. Maun (17/7 2021)
Läst 33 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2022-04-22 12:07



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

W.F. Maun (17/7 2021)