Ett samlat uppbåd av tyckare och experter har ägnat sig åt att på olika medier lufta sin a lungor om de oroligheter som hänt i påskhelgen.
Det är egentligen lite onödigt att kasta några vedträn på åsiktsbrasan. Självutnämnda experter har vi ingen brist på i vårt land men alltför många tycks leva i nuet. Själv har jag lite av det hockeylirarna kallar splitvision vilket nog kan vara lite nyttigt även på andra ställen än i rinken. Jag drar ofta mig till minnes andra liknande händelser som hänt i Sveriges nutidshistoria dvs så långt tillbaks som mitt eget minne räcker och jag minns därvidlag de så kallade raggarkravallerna någon gång 50-talet. På den tiden var raggare något som den vanlige medborgaren hade negativa åsikter om, med stor sannolikhet var denne yngling en person ur arbetarklassen med ett starkt intresse för äldre bilar så kallade jenkare i vilken denne yngling satt ofta med högtalaren uppskruvad på hög volym för att imponera på brudarna. Han körde i låg fart runt i stadskvarteren i en mindre tätort i en slags avståndsraggning
allt i hopp att få kontakt med det motsatta könet. Han var raggare innan hells angels eller bandidos hunnit bli allmänt kända
Oftast hade raggaren dålig tandstatus som ett klassmärke Han var en arbetaryngling