marken suckade och yrde

vinden pustade fram i dagen

sände vindilar över marken

jord, sand och multnande löv yrde

luften fylldes av det täta dammolnet  

blommorna och bladen blev gråa

för var dag blev de torrare tills en dag

då vissnade dem och föll till marken

regnet sändes till den torra jorden

men marken var porös och flyktig

jordmånen sköljdes bort från växterna

marken suckade och flöt bort

på en kal torr gren sjöng en fågel

den drillade så starkt om kärleken

regnet bara föll och föll över marken

jorden sköljdes allt längre bort till slut

nu fanns bara en torr berghäll kvar 

frön flög med vinden men kunde inte

finna sin jord där den brukade finnas

frön landade på berget och torkade bort

vinden och regnet såg den skada de åsamkat

så de samlade sig för att återställ skadan

dock när de gjorde allt för att mildra skadan

blev det omvänt resultat och allt förstördes

nu hade en öken bildats och livet dogut

men varför hade det blivit så stor skada

vinden och regnet brukade kunna läka

men det var som om ingenting hjälpte

de såg människor vandra i öknen törstiga

de såg barnen svälta ihjäl och dö... ... ...

vinden och regnet var förtvivlade över det

så de gjorde allt för att försöka lösa katastrofen

men människorna som orsakat alltsammans

ja de levde gott nu i andra delar av världen

sådana delar där allt grönskade och var gott

vinden och regnet såg orättvisan dem skapat

människor som bara ville hjälpa sig själva men

som inte ville dela med sig av sitt överflöd alls

vinden och regnet rasade över deras själviskhet

så de sände all sin kraft för att väcka dessa snåla

men ingenting tycktes hjälpa allt blev värre och värre

vinden och regnet kunde inte förstå varför 

hur kunde ingenting väcka välviljan åter?

vinden och regnet blev som förstummade

de slutade att blåsa och att regna 

för de förlorade all sin motivation

jorden blev ett tyst och tomt klot

depression utbröt över hela jorden

människorna slet sitt hår!
nu låg allt i deras händer

nu var allt deras ansvar

vinden och regnet dog

hur skulle nu regnet spridas

allt som hade varit så automatiskt 

nu blev människan tvungen till att

slita och släpa och kämpa för sitt liv

innan hade allt bara varit så bra

men som den människan är

ville hon inte inse sitt ansvar

och hela jorden förtvinade sakta