Jag ser varje dag från mitt fönster, en mås som sitter och iakttar tillvaron från nocken på grannhuset. Ofta sällar sig en annan mås, en hona, till gänget. Man tycks trivas med denna tillvaro och har inget behov av att jämföra sig med människor.
Men för vissa måsar är det tydligen tillräckligt att få sitta och titta ned och meditera över tillvaron.