Antikrigsbild i färg...annorlunda bombnedslag
De svarta asfalterade långa vackra
gatorna
badar
i blod.
På bägge sidor skjuter soldater
andra soldater
på andra sidan.
Det är soldatblod.
Det smattrar och smäller
skjuts bombas
och dös
solen lyser.
Så kommer hon gående
med vaggande höfter
i åtsittande kjol
som slutar där den bör.
Solen riktar in sig
på hennes långa mörka hår
skjutandet upphör
blodet blir till vatten.
Hennes högklackade skor plaskar
vatten skvätter upp på gnistrande nylon
hon stannar upp tvärt mitt i centrum
sätter upp en fot på bröstet av en soldat.
Drar upp kjolen så långt det går
sticker in fingrarna bakom strumpans mörka bård
drar upp sträcker ut rättar till
låter kjolen falla ner över härligheten.
Soldaterna stirrar sig halvt blinda
på denna omänskligt vackra varelse
dom lägger sig ner på gatan
öppnar sina fickpluntor och dricker henne till.
Eirine ler och slickar sig om munnen
hon är den första och sista som kunnat skapa fred
hon lämnar kvar sina astrala kropp på torget
vaggar med sina höfter hem till sin egen värld.
Asfalten torkar spricker upp i sprickor
varur blommor skjuter upp sina fredliga skott
det doftar kvinna det doftar kärlek
soldaterna har börjat kramas och sjunga.
De sårades sår läks framför ögonen
de dödade som dödats vaknar till liv
soldaterna som nyss varit fiender
makar sig sakta lullande hem till sina hem.