Livet är en märklig sång
man kommer av sig gång på gång
fast man många gånger tror
att det är här som lyckan bor.

Färden tar så tvära kast
och till slut så är man fast
vilse i en okänd dal
lider man all svårmods kval.

Men så klarnar himlens valv
stillnar gör ock hjärtats skalv
solens strålar bringar fred
lyser upp vår vandringsled.

Släkten kommit — släkten gått
men ej alla har förstått
att blott himlens land utger
glädjen här och nu och mer.