Dina ögon
likt vita
krispiga
höstlöv.
Så vackra
men så sårbara.

Du svävar lätt
som en fågel
på vårens första soliga dag.

När vinden blir allt för hård,
tappar du enkelt
greppet
och faller.

Du faller
som en sten
ner i ett oändligt hål.

Till slut
när hoppet nästan är borta,
kommer du ihåg
att du vingar äger.