2022.05.01 söndag.
LivsödeHär blev en man björndödad. Han återsågs aldrig mer. Skalbaggarna grävde ner honom. Uppe på fjället var det. Just ovan trädgränsen. Björnen låg på lur bakom en backe. Platt mot marken rusade den upp med ett vrål. Stigen slutar där han föll. Det är inte många som går här längre. Det finns ingen anledning till det. 1971 dog han. Här rastar man inte, utan vandrar vidare. Jag var här en solig dag i Juli 30 år senare. Det är en vacker plats. Oförändrad sedan urminnes tider. Bortom platsen finns en forellsjö med goda öringar. Om man fantiserar så var hans sista tanke att nu missar han kvart i fem ekot. Eller sjöväderrapporten. Han hade ett välordnat liv. Det här hade han inte tänkt sig. Vilket alla nog förstod. Han hann nog inte ens bli rädd. Om jag bara kunde finna ord över saknaden han lämnade kvar. Där dödsannonsen är något som man får läsa och gråta över. Efter 30 år, när skallen återfanns.
Prosa
(Kortnovell)
av
Mats Kitok-Lundmark
Läst 129 gånger och applåderad av 7 personer Publicerad 2022-05-01 09:06
|
Nästa text
Föregående Mats Kitok-Lundmark |