Ångest är inte disharmonisk högfärd,
det är nogsamt samlade skrik på burk
med hårt åtskruvat lock -

det är ett djupt schakt utan dagsljus,
där kallsvetten droppar från taket

och huvudvärken är inspärrad med annan värk
i trånga kapslar för förvaring,

men som hopplöst spricker upp
som torra munnar,
och får innehållet
att kontaminera
dagen och natten.

Det djupa schaktet har gångar
där sömnen irrar vaken,
orkeslös och utan karta
för hur verkligheten ser ut.

Att så irra hjälplös
är att väcka onödigt uppseende
bland de verkliga -

som har kartan inlagd på insidan
av sina ögonlock,
för att studera den
som harmonilära
under sömnen.