Det finns en stillhet i allt. Stänger min vilja och lyssnar innanför soliga ögonlock.
En stillhet i omsorgen av min kropp, varje muskel som viskar, vilar, dröjer.
I gråtskratt går lyckan hand i hand i det som är omött, envist, ensligt.
Jag är inte bättre än någon annan bara lika som bär.
Som frukten av tusen och tusen explosioner, alldagligt, allvarligt liv.
Ett universums potpurri delad i multum. I odelad stillhet går jag odelat hem.
Där jag möter dig i frånvaron av det som tränger. Helt tyst i världens oväntade nedslag.