Jag lever på flak,
gömd i tvådimensionaliteten,
någon månad nerflak,
halvårsvis uppflakad;
en från- och tillambulation
kring vistelser, osagda
men naturaliserade,
3D:t hovrande över skogarna
och i bakhuvudet, årstidsvis,
längs införskaffningar och avyttringar

Solen sladdar in, kastar smörgås
med livet,
tynger och lättar, kosmiskt,
sneda leenden, halkvarningar
och sätesbjudningar;
kaffeläckande libidon,
liknöjdheter,
ryggskjutande kroppshållningar;
det morras, saliven stänker,
hästarna hoppar i blåsten,
skickas i korthuggna videoklipp
medan stängslen radar upp
alla möjliga argument

Ram Narayan kommer till sin rätt
i lä för nyckfulla vindkast
och Skavstas jetvrål

Inomhus vilar betänkligheterna
i dagsformer och stiliga stigmatiseringar,
men apoteken står öppna för förskrivningar
när åldrarna blir allt äldre

Kirurgerna öppnar upp
för ett djupare inomhus
och vägen till Oxelösund ömsar
ytskikt

Det luktar gott i snålblåsten

Ram Narayan skär tunna skivor
ur dagens flödesscheman,
Suresh Talwalkar slår nitar i sagt och osagt

Jag svävar som ett cirkelbevis
i mittens rike,
ett fattigdomsbevis mitt bland de rika

Runt om far centrifugalkrafter bolstervis,
fjädrarna rykande som tuppfäktade
kring sopcontainrarna

Vägnätet ligger uppkåtat
inför vinande gummidäckspassager

Kusten ligger och blåser
ute vid havet

Solens släpljussignatur anas över strandängar
och ICA-parkeringar