Hur det sjuka, alltför avvikande, abnormala, skrämmande, absurt annorlunda, hotfulla, svaga, och bara för konstiga, stöts bort och
ut från det goda och harmoniska samhället, genom en tvångsmekanism - för att sen helt glömmas bort som om det aldrig har existerat - och allt blir så där lugnt och skönt igen hos idealsvenskarna som sitter och sover med öppna ögon framför televisionen i en briljant känsla av förträfflighet. Döden existerar inte. Livet kunde vara så mycket mer.