VISKNING
Med knäppta händer
Gud lyste endast med sin frånvaro.
medan änglarna hängde sina blinkande stjärnor
trösterikt utanför fönstret
nattglädjen sjöng sin melodi
mor viskade ömt i mitt trötta öra vaggsången med myggsurrs rösten.
Medan minnet fylls med, evighetens svarta materia.
Hoppets läkande skymning, fortsätter sorlöst.
Molnet sjunker bakom den gamla sykomoren.
de jordbruna spretiga grenarna liknande en trött trädgårdsarbetare
med svarta sorgkantade fingernaglar som riktas mot en blivande natthimmel
Skymning skapas för tidig. Eftertanken går till den vilsna vårhumlan, som
surrande hela dagen.
Letande febrilt, efter överlevnadens pollen.
Hon kryper in bland de kvarvarande, vissnade blomstjälkarna.
Fjolårets hyacinter ger, bara kvardröjande längtan.
den varma natten drömskapar åter den
nyutslagna sälgen
med gula pollenvippor
Kanske morgondagen,
kan ge mättnad.
kvällens doft kommer stryker hoppingivande
berättar om mänsklig aktivitet på balkongen
Läckert doftar det av nygrillad korv.
Det kan inte väcka min stackars humla,
som får fortsätta sin drömsömn ännu några dagar.
© Bosse 4 maj 2022.