Sakerna
har nått en egensinnig självständighet

CD-skivorna står tätt ihop
uppe på hyllorna,
oberoende av mig,
som en gång köpte
eller fick för recension

De låtsas som inget,
ger inte sken av,
förråder inte med en min,
visar inga tecken

Jag märker egentligen inget avståndstagande,
inget motstånd,
inget människoförakt

De framför utan knot ljuden de betrotts,
utan tecken på ovilja;
just nu John Cages In A Landscape
med Anthony de Mare på flygeln

Inget märks...
men jag känner det i luften;
en viss otålig elektricitet i rummet

Sakerna är sina egna,
och de vet det, nogsamt,
men ställer upp, pliktskyldigast,
när jag föser en CD in i spelaren,
eller öppnar en bok,
där alla bokstäverna gör tjänst,
i precis rätt ordning,
åtminstone när jag tittar,
eller när jag faller i tankar
inför ett fotografi eller en målning,
vars former och färger samlar sig
till motiven, inför min blick

Jag har varit borta alldeles för långa perioder,
för att detta inte skulle inträffa

Nu skiljer en reva i verkligheten oss åt;
en avgrund av fåmälda dagar
mellan sakerna och mig

Så jag erkänner deras rätt till sin egenhet,
ställd inför faktum

Jag bugar japanskt
åt hyllorna till,
och sakerna intar, stolta
och plikttrogna som engelska betjänter,
sina positioner