Ovissa sekunder
innan rörelsen avslöjar sitt fäste

springer ett maraton
helt stilla

tänker ett
mycket andfådd

är det livet jag sitter i eller det utanför
som rör sig

är det döden som skrämmer mig eller
livet dit

jag är en resenär utan biljett
hur länge kan man planka sina andetag

hoppa över ja smita genom spärren
mitt i rusningsmimiken

där jag slutat språka
där kroppen plötsligt har en annan dialekt
där genomresa ofrånkomligt ställer frågan

mellan vad går färden

jag reser mellan mina år som sitter på mig
och de som snart landar