de tindrande gatlyktor surrande sila
det bortskrämda syret i stenvinden, tung
vars ryckande armbågar blodlösa vila
i dig, Mariupol
evinnerligt ung

du ser mig, du hör mig, madamen i gränden
från röster i skyn och Europas folk
om veken i fönstret mot gatan är tänd än
ej veken
blott gatan
av flammornas tolk