Jag ser min smärta vandra
sakta genom Porjus.
Vi ser på hotellet som stått här länge nu.
Och går förbi.

Här har jag aldrig seglat förut.
Men nu driver förändringens vind oss vidare
ut över kraftverksdammen
och bort från depressionens tankebanor.

Vi vet att det inte längre är viktigt att dö
och Porjus står så stilla och tyst över vattnet.
Snart öppnar en lanthandel här igen
med känslor som är svåra att besvara.

En plats, med ett namn, vid ett stort vatten.
Där vi fötts och levt ut vår längtan
till den långa färden. Hem?