Ett enda snitt i min beniga handled--
             upp mot min mörka armbåge.

Det är otroligt hur blod långsamt sipprar igenom--
                      färgar dess väg med en rik röd färgton.

Ett mjukt dunkande före en bedövande värk--
           ungefär som förut är det nu alltid detsamma.

Grunda sår är, vågar jag påstå--
      inget annat än att reta frestarna i vår värld idag.

Blod sipprar igenom och färgar dess väg--
      ungefär som vårt inflytande - eftersom vi ignorerar naturens vrede.

Det är otroligt hur jag fortfarande orkar tänka på dig...
samtidigt som jag ignorerar hur skärningen har blivit alltmer upprörd.

Grunda sår.

      Grunda sår.

           Grunda sår.

Jag förstår verkligen inte synen...
                Det är bara inte för mig - försöker, som jag gör.

Återigen, det här är inte något jag nödvändigtvis hatar--
men det är verkligen inget jag kommer att försöka igen efter den här dagen.

Grunda sår.

    Grunda sår.

          Grunda sår.

Vill du ge det ett försök?

        Det kanske inte gjorde det för mig...

men jag vet att det säkert kommer att tillfredsställa...
         någon.