Jag är ett djur med många leksaker,
men kroppen är överallt
- överväldigande -;
och omger mig med sköljande hormoner,
glimrande synapssyner
av Shakespeare och Bob Dylan stapplande
genom Sjaunjas myrmarker,
medan hjärtats slagfärdighet är en mimikry
av Ali och Frazier i Madison Square Garden
8 mars 1971,
i vetskapen om att jag är materia
översatt till organiskt liv
med rinnande näsa
och vilda beroenden av fysikaliska lagar

Timmarna är skuggspel,
åren corpora delicti,
decennierna glåmiga förbipasserande,
evigheten blott och bart allt överblivet

Djupt i skrovet hålls jag lugn,
muskelmassornas övervåld
förvandlande alla tankar på flykt
till kroppslig åtlydnad
bakom kött och namn
och nån slags fantasifull, anonym identitet

Jag hör skelettets mekanik klicka
och klappra
i min balansgångs hit och dit,
föga mer planerad
är en husflugas irr bakom gardinen
eller en myggas aftondans i motljus

Det minutiösa är en pappersbro;
jaget klänger längst ut på sitt uppvaknande,
tabletter i tablettform klamrar
i farmakologiska raseribranter;
latinet talar i sömnen
nere i klarvakenhetens klarvattenkällor

Skitnödigheten
utgör tvingande omständigheter

Förberedelserna axlar ansvar

Ytspänningen blir olidlig

Jag fryser på punkt efter punkt

Något faller i bitar
Jag står i sönderfallet och falnar

Det nakna är också förklätt,
alldeles för klätt

Fanders
är mållöshetens slutmål