Jag har lärt mig nu,
även om jag visste om,
att jag visste det hela tiden.
Men kanske behövde jag
känna tydligheten,
för att förvissa mig om
att det jag kände var sant.
Kanske behövde det bli så här.

Men visst är det lustigt,
att man ofta ger råd,
till andra, till behövande
när man själv är den
som behöver rådet som allra mest.
Jag säger ”lyssna inåt” åt
andra när jag själv tvekar
på min egen förmåga,
att själv lyssna in.
Fastän min kompass står bredvid
och pekar med hela handen.

Kära kompass, jag ska
bättra mig,
för min egen skull.