Vinden vänder varv, väser i fönstersmygen ovanför träden. De nakna grenarna försvunna i ett grönt skimmer. Det är ändå samma träd. Molnen förflyttas av vinden, drivs mot öster. Mellan det vita finns blå öar som binder ihop alltet. Förlåtelsen faller i glömska ibland när historien upprepar sig. Det går en tråd emellan människorna. Öglorna hänger slaka när vi går åt olika håll på väg mot slutstationen. Minnet av dig fragmentariska. Ett skratt, en ballong i taket och en sönderläst bok. Idag ska vi vandra vid viken av havet. Lyssna till fåglarna, se träden få liv på nytt. Utan rädsla för flyglarm.

©Eva Hedlund fd Langrath 2022