Jag sitter ute i skogen med min undulat Maria.
Vi väntar på Per vid en gran på en mossig sten.
Luften känns kall men det regnar inte.
Det är nästan september.
Med buren i knät väntar jag medan Maria sjunger.
Långt borta ska Per höra sången och komma flygande.
Han är vilse men Marias sång visar vägen tillbaka.
Ute i den främmande skogen väntar bara hösten…
Jag ropar. Jag visslar.

Jag undrar om han faktiskt hör oss men inte vill komma tillbaka?

Sen den där morgonen när buren stod öppen
för en massa år sen.