Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


en av de minnesglimtar som etsat sig starkast fast från helgens tripp till vår huvudstad


Fjärilen den elfte : Bortvillad i Storstan

 

 

 

en flicka gick gråtandes

i färgglad klänning

hastigt av och an

längs Gamla Stan

bland tusen turisters

tätaste steg

 

såg hon nog ingalunda

någons ansikte

bara monotona myllret

av ohyggliga myriader

som ett vidöppet fängelse

just vingklippt henne

 

bortkommen från sina

föräldrar eller liknande

fick överhettad fantasi

krampaktigt kalla kårar

innan sommaren ens

hunnit infinna sig

 

emellertid snart

kunde anas en lättnad

i flickan blick

när fem främmande kvinnor

samtidigt märkte

fjärilens belägenhet

ljusår ifrån Hagaparken

minsann inget museiföremål

 

javisst, alla stannade

så att jag slapp

försöka lägga mig i

och utreda trasslet

ur tårarna

som mammor ämnar

behärska bäst

de bad henne peka

på tid och rum

utan minsta skärm

 

påminde mig alltmer om

ett par förträngda tillfällen

när mitt liv upplevt sig

helt utom kontakt

trots att jag frivilligt rusat iväg

av stoltaste nyfikenhet

ändå förtvivlat vilsen

 

ganska förfärligt ensam

mitt i varuhuset

under många sekunder

tills återkomsten naturligtvis

ordnade sig igen

 

även som 34-åring

första besöket i Rom

när gruppen plötsligt

kommit på helt andra vägar

än mig som dröjde kvar

vid Spanska Trappan

infann sig en

djup fläkt

av ren och skär

dödsångest

eller dylikt

 

 

 

 

 




Fri vers av TrollTörnTrappan VIP
Läst 62 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2022-05-16 22:34



Bookmark and Share


  lodjuret/seglare VIP
Post museum i Gamla Stan, vid det kan en bli van, text om vilsenhet i jaget, trots gång på gång gladhets förslaget, det lovar bli sol o varmt hela dan...
2022-05-18

  TrollTörnTrappan VIP
Jodu, muséer är också fullt möjliga att försvinna i.... och vakter kan behövas till mer än att bara vakta.

Observant av G : att textflödet är smalt som en gränd - inget jag tänkte på först. Plus att du såg spöken som jag missade kolla närmare. Jovisst kan det kännas lika hemskt för föräldrarna som för barnet..
2022-05-17

    Lena Söderkvist VIP
Påminner mig om när jag jobbade tillfälligt som salsvakt på Naturhistoriska Riksmuséet. En liten pojke hade kommit från sina föräldrar och grät krokodiltårar. Då var det bra att finnas till hands och kunna hjälpa.
2022-05-17

  Gunwale VIP
En flod av assonanser och allitterationer i denna långa smala gata av text, trevligt. Att gå vilse är däremot inte så trevligt, får en hemsk känsla här … än värre känsla om det är ens barn som kommit bort. Usch … och vad är det för ett stirrande odjur i nedre högra hörnet … zoomar in den lilla bilden på min mobilskärm… — jaså, bara tygkassar på hängare?!
2022-05-17
  > Nästa text
< Föregående

TrollTörnTrappan
TrollTörnTrappan VIP